sannaisabella

Varje dag när jag går den korta lilla biten till skolan så går jag förbi den här anddammen. Det är hundratals änder där varje gång och dom är hur tama som helst. När jag går över gångbron måste jag lugnt vänta tlls dom vaggar iväg så att jag inte kliver på någon. Om jag ville skulle jag bara kunna böja mig ned och klappa en av de vackraste. Han håller sig alltid på en sida av dammen och hans hals är mycket längre än de andras. Han ser ut som en stolt tupp. Det är så roligt att man kan gå så nära för man kan verkligen se hur de ser ut på nära håll. De rosa fötterna med simhud mellan tårna och den vackra grönskimrande halsen hos hanarna. Jag brukar undra vem som egentligen matar dem. En dag när jag gick förbi så stod en man med puckelrygg nere vid dammens kant med alla änder samlade kring sig, han slängde ut brödsmulor åt dem och jag undrade om han brukade komma dit ofta. Han såg lite ut som en sagofigur där han stod med änderna som hans trogna bundsförvanter, bugandes vid hans fötter.