sannaisabella

Det verkar som att min älskling kanske har smittats av mig ändå. Bara små symptom än så länge men det kan bli mer.

Tänker ibland på att om han skulle bli jättesjuk, sådär sjuk så att han knappt var medveten om världen omkring sig och kanske inte ens minns vem han var. Då skulle jag vilja sitta där på sängkanten och badda hans panna som i den engelska patienten. Och fast hans ansikte var helt bandagerat skulle jag veta hur fint det var därunder. Om han inte kände igen mig så skulle jag inte tvinga fram något utan dag för dag fortsätta ta hand om honom och ge honom all kärlek jag hade tills han en dag kände igen mig igen. Min hand på hans kind eller mina läppar mot hans panna skulle ge honom en déjà vu som gav honom minnet tillbaka.

Jag är för mycket romantiker för mycket eget bästa men ibland måste man ju få överdriva lite. Den engelske patienten är en riktigt bra film iaf, så är det bara.