sannaisabella

De flesta som känner mig vet att jag jag känner  ett starkt motstånd till allt vad tatueringar heter. Det är inte vackert och ganska riskfyllt i den mening att man kanske ångrar sig senare. En tatuering sitter där den sitter och då är det otroligt viktigt att man väljer något som man kan identifiera sig med. Min lillasyster har redan en och vill skaffa fler och min minsta lillasyster tänker skaffa en så fort hon får tillåtelse, jag försöker avråda.
 Fast ändå, kan det ibland, väldigt sällan hända att jag fastnar för en. Här är några poetiska motiv som jag skulle kunna tänka mig att göra om jag någon gång fick den befängda idén att vilja rista in färg under min hud. Skickar iväg en liten utmaning , bofink vilken tatuering skulle du välja?

Och så blev det fredag igen. Jag och L har varit på skolan och fikat lite med två klasskompisar till honom. Åt årets andra semla och den var god :)  En av tjejerna berättade att hon sålde smycken i en egen webshop. Låter jättekul att vara lite entreprenör tycker jag. Komma på något smart som man kan importera hit från ett annat land och sälja för en liten dyrare penning. Lite extrapengar till studentkassan också. Har funderat mycket på om man skulle börja en kurs i någon skapande aktivitet som man sedan skulle kunna utveckla till något litet företag. Högtflygande drömmar men ändå.. Kanske någon sorts smycken, något hemslöjdigt som man virkat eller gjort i keramik. Jag vet inte men kul skulle det vara, men först måste man ju komma på en smart idé. Något som folk verkligen vill köpa. Vad det är har ju mindre betydelse.

Såhär fina är i alla fall smyckena som Johanna säljer i sin shop:




Nu ska vi köra ett litet Lostmarathon innan vi åker till hem till Örnsköldsvik i eftermiddag med hans pappa. L har volleybollkupp i helgen och jag ska försöka svänga förbi en sväng och titta lite. Förhoppningsvis i nya bilen. Nu har jag börjat räkna ned till Stockholm och kämpar fortfarande med att inte göra av med några pengar. Går dåligt hittills... Fyller år snart också och då blir det förhoppningsvis en liten tur till Ikea. Lägenheten behöver egentligen inga fler möbler men det finns så många snygga. Förvaring gillar jag och det kan man inte få för mycket av. Några exempel:

Lindex ger genom sin nya underklädeskollektion "In between" ett smakprov på hur underkläderna kommer att se ut i vår. Skirt, genomskinligt och vintageinspirerat i dova pasteller. Äntligen säger jag, kunde inte vara lyckligare. En mjuk och halvt genomskinlig sak fick följa mig hem i eftermiddags, det gick inte att motstå.

Jag tycker om att titta på streetstylebilder med folk som lyckas klä sig med stil. Trender är kul och kreativitet vad gäller klädsel är ännu bättre men att kunna klä sig med stil är någonting som jag beundrar. Det är superlätt att gå och köpa lacktightsen som Elin Kling tipsar om och sedan ge sig själv epitetet trendig. Men att lyckas kombinera dem med ett secondhandplagg och ett gäng accessoarer på ett snyggt sätt är desto svårare. Därför får jag gärna inspiraion av andra som kan det där med att få till en outfit bättre än jag kan.

Den här tjejen tycker jag klär sig fint som exempel:

Minns ni när man var liten och gick på Mulle? Man fick vara i skogen tillsammans med en vuxen som lärde en att kåda gick att använda som tuggummi och att man kunde göra te av granbarr. Med sig hade man en matsäck med mackor och drack varm oboy i kåsa. Hade man tur så kunde man få träffa Mulle himself. Han hade konstigt svintoliknande hår och en massa fräknar. Men det man la märke till mest var den långa svansen därbak. Jag minns fortfarande sången vi fick lära oss av "städtanten". "Man ska aldrig, aldrig, aldrig kasta papper, alltid, alltid, alltid plocka upp". Jag tycker det känns ganska fint att vi fick lära oss uppskatta och vårda skogen.

I min klass finns en tjej med en ganska egen stil- Skogsmullestilen skulle jag vilja kalla den. Hon verkar gå efter epitetet bekvämt och varmt snarare än snyggt. På sig har hon ofta lite för stora och tjocka, härliga tröjor i mossgrönt och riktigt klumpiga men säkert otroligt varma vinterkängor. Det ser otroligt mysigt och genuint ut, fast med någon sorts finess. Jag blir lite sugen på att packa en kånkenryggsäck med kåsa i och dra ut i skogen och leta efter djurspår som man fick göra på scouterna. Det kanske blir ett uppsving för skogen igen så småningom och jag får packa en väska med prickigkorvmackor och skicka iväg mina barn på Mulle. Den tanken tycker jag om :)

Jag kanske har blivit lite Umefierad. Alla går runt med skaljackor och rosor på kinderna och det känns ganska gemytligt på något sätt. Ikväll har jag tagit det lugnt och lyssnat på lite bra musik samt smakat på L:s mumsiga fullkornsbröd. Kort sagt en soft kväll :)

Veckan har börjat igen och vi håller fortfarande på med grupparbetet. Första utkastet av avsnitt fem på vår dokusåpa är klart, och vi ska ge varandra lite konstruktiv kritik idag.  Igår hann jag med en runda på stan och ett par reajeans införskaffades. Acne L.U.V Poem med snygg 70-talsbootcut, den modell jag visade förut. Borde spara pengar till Sthlm, samvetet gnager lite men en 70% konkursrea kommer troligen inte igen på länge.
Hann också med att baka mina muslibars men blev lite besviken då de inte höll ihop så bra. Ska pröva igen sedan och ha lite choklad i smeten också, som i Leilas recept. Blir förhoppningsvis lite fastare i konsistensen då. Får fortsätta experimentera lite.

Såhär fina blev Leilas i alla fall:

Den här dagen började med en ganska kort sovmorgon och en lite längre frukost på sängen. Vaknade i ett iskallt rum av att L var borta och somnade om igen. Blev väckt med en varm puss på kinden och en massa gott att äta.  Blev sedan en tur med nya bilen (den är riktigt snygg) och god hemmagjord hjortronparfait hos mormor. Därefter lite melodifestivalen (mycket sämre startfält den här gången) och nu en lugn stund i min egen säng. Jag och min katt Skriki framför Revolutionary road. En skön avslutning på en fin dag. :)

Liten färgglad vårinjektion:



En fin och puffig kjol som går nedanför knäna som på 50-talet, en sjal i solgult, och en somrig klänning tillsammans med en klassisk RL-blazer. Såhär skulle jag vilja gå omkring nu :)


A young couple living in a Connecticut suburb during the mid-1950s struggle to come to terms with their personal problems while trying to raise their two children.

Passion, ångest, gräl och förortstristess. Kan tyckas som ett bra sätt att förstöra alla hjärtans dag på, men jag ger den en chans iaf.

Sitter och slöar lite innan vi ska ta tag i tvätten. Torsdag blir ofta veckans tvättdag och så även denna vecka. Funderar lite på att köpa hem lite mörk choklad och göra egna muslibars på GI-vis. Känns roligt att få stoppa i sig nåt på skolan när eftermiddagen känns lång som inte är alltför onyttigt. Först tänkte jag på att att med lite aprikoser i en påse men det kändes väldigt trist. Muslibars kan nog bli riktigt bra. Energi i koncentrerad form och något sött till eftermiddagskaffet. Sådana här skulle också vara kul att pröva att baka men de ser troligen godare ut än vad de smakar:


Bild från Bakerella

I morgon är det helg igen och vi tänkte spendera fredagkvällen på relaxen. Känns väldigt skönt och mysigt när det är så kallt ute. Men arbetsveckan är inte slut riktigt än så nu ska jag iväg en sväng till gymmet på IKSU.
Förresten, bilen är kirrad nu, får se den i morgon. Spännande :)

Just nu sitter jag och dricker lite kaffe och smaskar lite på en blåbärsgrotta. Är något less på kylan som råder ute nu och på att gå runt i min tjockaste vinterjacka dag ut och dag in. Tänk om man fick ta på sig något lite tunnare och stoppa ned fötterna i sina Converse igen? Det finns några specifika saker jag dagdrömmer om att få promenera omkring i denna vår. Dessa är just nu följande:


Ett par bruna Ray ban Wayfarers, vill så gärna ha...

En fin trenchcoat med klassiska brunspräckliga knappar på.

Ett par höga bootcut jeans, för att de ser coolt slappa ut samtidigt som de är mkt mer smickrande än stuprör.

Var så trött igår att jag somnade halv tio, så det fick bli en tidig morgon idag istället. Så skönt att hinna göra gröt, fixa en termos te och läsa DN utan att stressa. Lyssnar lite på Freddie Wadlings "Alla har glömt" från melodifestivalen. Väldigt fint tycker jag det var. Den och otippade Caroline af Ugglas var bäst. Förvånad över att hon tog sig så långt ändå med tanke på att hon är så udda i sammanhanget.

Annars läser jag på "Insidan" i Dn att Allt fler söker hjälp mot ensamhet. Det mesta med psykologvibbar intresserar mig av naturliga skäl men det jag tänkte på angående den här artikeln är att detta verkligen känns som andra sidan myntet av ett individualistiskt samhälle. Man ska tänka på sig själv i första hand, förverkliga sig själv, ta för sig, armbåga sig fram. Allt handlar om att man själv som individ inte ska må dåligt, man kan bara hjälpa sig själv. Någonstans där har vi glömt bort hur beroende man är av andra människor och att vi faktiskt är en del av ett större sammanhang. En familj, ett kompisgäng, ett samhälle, en klass o.s.v.

Vi har pratat mkt under grupppsykologimomentet om att om en individ i en grupp mår dåligt så beror detta inte på den enskilda individens egenskaper (enbart) utan på relationen mellan gruppmedlemmarna. Låter lite flummigt men som ett exempel: finns det ett problembarn i en klass eller i en familj så är det inte det barnet självt som är problemet utan klimatet i hela gruppen. att barnet tillåter gruppen att behandla det så och vad gruppen ger barnet för utrymme. En individ ger uttryck för ett klimat som finns i en hel grupp.

Om man tänker vidare i ett större samhälleligt perspektiv så kanske det inte går att bli självständig utan att ha andra människor att luta sig mot ibland eller att hitta sig själv utan att tillhöra någon sorts grupp. Alla förväntas bli så individuella, med förlust av den gemenskap som man kan känna med andra männikskor.

Skulle den här ensamheten vara lika utbredd i samhället om vi inte hela tiden fick så dubbla budskap? För att känna gemenskap måste man först satsa på sig själv. Ingen vågar ha nära relationer, för de gynnar kanske inte en själv lika mycket som att ha ett stort ytligt kontaktnät, och man vågar inte bilda familj, för då tappar man sin frihet.

Om man vågade bredda sitt perpektiv utanför sig själv så kanske...

Anledningen till att du mår som du gör är inte för att det är något fel på dig eller för att du får skylla dig själv som inte tar för dig. Det är alla andras ansvar att du mår som du gör och ditt att de mår som de gör. Om alla bara ansträngde sig för att få fler och djupare relationer till andra människor så skulle ingen behöva vara ensam. Det låter kanske löjligt självklart men så tänker jag.

Idag hade jag seminarium alldeles för tidigt på morgonen. Jag sov dåligt i går natt då jag hela tiden vaknade och tänkte som i ett olycksbådande mantra: nu är det inte länge kvar tills jag ska kliva upp, nu är det inte länge... Dröjde en evighet tills klockan blev fem. Morgonens seminarium blev givande först mot slutet då läraren tillslut lyckades övertyga oss om att detta inte var en vanlig opponering där stavfel skulle kommenteras utan vi skulle tillsammans diskutera gruppsykologiska begrepp tills vi förstod dem.

For en runda på stan och blev väldigt stolt över mig själv när jag lyckades ta mig hem med bara en liter mjölk och en påse apelsiner (som L ska få i morgon). Det finns tillfällen då man blir ledsen över att inte hitta något men just nu känns det som att jag skulle kunna bränna 10 000 på en halvtimme. Måste klara att hålla i börsen tilld en 27:e...

Väl hemma blev det en supergod middag till mig själv i form av tomat och morotsoppa med lite chili i och fullkornsbaguette med soltorkade tomater och oliver i. Svarta oliver är en av de saker som jag nyss har upptäckt är så sjukt gott. En sån där grej som sätter piff på maträtter.

Någonstans där efter blev jag lite för ambitiös och bestämde mig för att baka två sorters kakor (bara för att få ha framme i fina glasburkar och på mitt nya fina kakfat). Detta ledde till att jag fick ett dussin kolasnittar som blev någorlunda lyckade men smakade mest sirap och blåbärsgrottor som flöt ut på plåten och blev blåbärspannkaka istället.

Inom psykologin pratar man om Joharis fönster. I det här fallet är det min egen syn på mig själv som inte stämmer med verkligheten, dvs. med det alla andra kan se. I detta fall innebär det att jag inte alls är någon kakbakerska.  Jag gillar ju inte ens småkakor särskilt mkt (kladdkaka däremot) ändå föreställer jag mig själv stå med ett rutigt förkläde och baka perfekta små rosa cupcakes.

Nä, den här dagen får sammanfattas i den goda tomatsoppan istället. I morgon blir det soppa och baguettedopp i lunchlådan och den här gången blev den riktigt god, trots att jag inte hade ett snyggt förkläde och att tomatfläckarna prydde halva diskbänken. Kan räkna med att göra lunchkompisarna avundsjuka i morgon. Lätt värt lite söl!

ska jag ta mig i kragen en gång för alla. Ska sluta ge mig själv ursäkter, jag SKA börja blogga igen. Det är ju faktiskt kul när man kommer igång. Om inte annat så måste jag ju hålla mina kompisars blogglust vid liv.

Den här veckan har varit ganska dryg då vi har haft grupparbete hela dagarna utan en enda sovmorgon, jag som inte fick någon förra helgen då jag jobbade. Försökte skrapa ihop lite pengar för att kunna åka till Sthlm med Alice sista helgen i februari. Längtar dit något otroligt plötsligt. Butikerna fullkomligt svämmar över av nya kläder trots att det är länge kvar tills man kommer kunna använda söta kjolar och linnen. Idag lyckades jag dock förhandla till mig en liten sovmorgon. Min grupp är inte nådig vad gäller ambitionsnivån- alla givna timmar måste utnyttjas men när vi blev klara med seminarieuppgiften igår så fanns inte så många bra ursäkter för att INTE ha sovmorgon, kvar. L åkte till Övik igår för att spela volleyboll och jag ägnade gårdagskvällen åt lite tvättande och ett pilatespass. Dom har börjat med bollar och stretchband nu, ganska kul faktiskt, kanske kan börja gå dit med mer jämna mellan rum nu.
   Just nu slaskar jag i mig en stor gröttallrik med massa nyttigheter i-blir lite som en stor varm klump i magen. L har lärt mig att äta stora portioner, osäker på om det är bra eller ej men som student måste man äta upp sig så fort man får chansen, så man slipper köpa alla de där onödiga akutchokladkakorna när suget sätter in på eftermiddagen. Nu när vi har grupparbete är dekadensen hög på det planet och jag har otroligt nog börjat tycka att kaffe är GOTT. Hett kaffe med en liten skvätt mjölk och en mörk chokladbit- helst med apelsinsmak. Delicious! Härligt härligt, men farligt farligt för min magkatarr.

I eftermiddag ska jag hem till Övik och träffa Gunvald och familjen. Förhoppningsvis rullar det hem en ny bil på gårdsplanen på Lördag, mer om det senare. /Sanna

Kommer knappt ihåg när jag skrev senast men jag är medveten om att det var ett bra tag sen. Har inte känt något sug alls men nu efter det evighetslånga jullovet när vardagen har gjort sitt inträde igen så har jag lite skrivklåda i fingrarna.
   Jullovet var ovanligt trist i år då L åkte på långtbortresa till Afrika och A spenderade två veckor i huvudstaden istället för att ha myskvällar med mig. Dålig planering av oss båda och vi satt på varsitt håll och slötittade på tv-serier istället.
Vad det här jullovet har gett mig är följande:

En hel första säsong av Twin Peaks- Otroligt bra serie som inte liknar någon annan. Älskar blandningen av mystik, freakiga dvärgar som pratar baklänges och röda sammetsdraperier som döljer diverse perversiteter.

Hela säsong 2 av Big love. Har ni inte sett den här hyperamerikanske serien om alternativa äktenskap och knepigt amishfolk så måste ni göra det. Om inte annat för att Chloé Sevigny är så snygg i sina viktorianskt, strikta skjortor och fotsida kjolar.

En dålig film som jag inte minns namnet på och en helt ok sådan med snygga kostymer i: The Duchess med alltid lika eleganta men ack så stela Keira Knightley.

Förmodligen några extra kilo, då jag tröståt onyttigheter konstant samt en avsevärt sämre kondition då det var så otroligt kallt ute. Vi hade -30 som värst hemma i köldhålet.

Men också otroligt mycket inspiration, då jag hade tillräckligt mycket tid för att gå igenom mina 40 favoritbloggar minst en gång om dagen.

Det är roligt med ledighet men den var lite för lång, lite för ensam och alldeles för kall.

Jag fick dock en rolig avslutning på lovet när jag flög till Arlanda och mötte min kärlek med familj efter 12 dagars pirrigt längtande, Vi sov en natt hos trevliga släktingar (med världens största julgran) i Uppsala och åkte sedan vidare till Örebro för att gå på storbröllop. 140 gäster och massor av god mat ledde till en aning magknip, lite grus i ögonen efter världshistoriens kanske längsta (och mest interna) tal men också en massa fina klänningar och mycket kärlek i luften.

Såhär stiliga var vi:

Jag brukar fantisera om hur jag som psykolog ska hitta universella svar på människors eviga frågor om sig själva. Inte sådant som varför finns jag? utan sådant som kärlek, relationer, familjeproblem och annat som psykologer sysslar med. Jag vill kunna säga: Så här ska du göra, för det är vetenskapligt bevisat att det är det bästa alternativet. Eller att ”all min erfarenhet säger mig att det är såhär du bör göra”.

 

Det slog mig nyss, precis när jag stod i duschen att jag nog aldrig kommer att kunna säga så.

 

Jag kommer aldrig att nå det stadium där jag når den absoluta insikten. Så här ska allt vara, så här borde jag ha gjort, gör så du också. De flesta håller med om att man blir klokare genom erfarenhet om livet, men frågan är, när blir man så klok att man har rätt att föra över sin kunskap från sitt eget liv på någon annans liv?

 

Det här med val är svårt. När ska man våga ta de där slutgiltiga besluten och kunna säga att: nu är jag riktigt säker. Det här är människan jag vill leva med resten av mitt liv, nu är jag mogen för att skaffa barn, det här är rätt yrke för mig. Jag är ledsen över att behöva säga att de flesta människor nog aldrig riktigt når de absoluta insikterna, så starkt att de utan tvekan vågar fatta besluten.

 

Det som slog mig nyss var det som filosofer diskuterat i årtusenden före mig. Hur ska man veta om ett beslut är rätt eller fel, det ser man väl först efteråt skulle kanske någon påstå medan någon annan skulle säga att ”det finns inget som är helt rätt eller fel, bara olika vägar”.

 

Vi människor är inte desamma genom hela livet. Nya erfarenheter kommer ständigt att drabba oss och få oss att omvärdera våra tidigare val och värderingar. När blir vi egentligen fullärda? Tänk om vi vid 30 årsålder inser att något vi gjort var fullständigt fel för att tio år senare ändra oss igen, det var ju helt rätt ändå.

 

Vi kan helt enkelt göra våra val efter olika premisser genom de korta åren av vårt liv. De premisserna kommer garanterat att ändras men jag vet ej om livet alltid är en rak linje (precis som historien inte är) där vi bara blir klokare och klokare och når de absoluta sanningarna. Vi är människor som handlar efter inte bara förnuft utan även känsla och känslorna rår vi inte på, de kan förändras precis som de själva vill, det är bara att acceptera.

 

Vi gifter oss med någon från de premisser vi har just då, vi tror att vi älskar personen och vi tror att vi kommer att känna likadant för resten av livet. Sedan gör vi kanske inte det. Vi bestämmer oss för att skilja oss trots att vi redan har ett barn med personen, trots att vi en gång älskade personen så högt. Gjorde vi fel som gifte oss med personen från början? Nej skulle jag vilja säga. Vi kan inte rå på eller förutsäga hur våra premisser kommer att ändras genom livet, ändå måste vi våga ta beslut.

 

Val föder ångest visst det vet vi alla, men utan de valen så blir vi inte människor. Just på grund av att vi är människor  är vi tillåtna att göra misstag. Val är sällan så livsavgörande som vi tror och vi måste sluta klandra oss själva så mycket för misstag som vi har gjort. De mesta går att rätta till efter hand och de andra s.k. misstagen får man leva med, kanske ledde de till något bra också, ett barnvi älska, eller en ny insikt som vi aldrig hade fått om vi inte hade gjort det där första ”felaktiga valet”.

 

”Ibland måste man göra fel innan man gör rätt” har någon påstått, men vad som är rätt och fel är inte statiskt varken för den enskilda människan eller någon annan.

 

Så tyvärr, kom inte till mig om ni vill veta vilka val ni ska göra, försök bara göra det som känns rätt utifrån det ni vet nu, det är enda svaret jag kan ge er.

Åkte upp till Umeå idag för att börja tentapluggandet men det blev en runda på stan istället. Provade massa skor och tröjor men hittade inget riktigt fint. Tror jag ska vänta med att köpa något tills på söndag då vi ska en tur till sundsvall och ikea. (Kan man någonsin bli less på ikea? Detta underbara mecka av billigt krafs och prisvärda möbler)

Köpte iaf två små träd som jag satte i mitt köksfönster så där är det väldigt grönt nu. Kom sedan hem och blev bjuden på supergod köttfärssås och spagetti av min kära pojkvän. Pussade honom hej då sen eftersom han skulle hem igen och cyklade iväg till iksu för ett Pilatespass. Pilates är faktiskt riktigt givande har jag upptäckt. Man tränar magen en massa (alltid tacksamt) och får en bra hållning om man håller på ett tag.

Efter IKSU cyklade jag hem igen och började nörda framför datorn med lite hemmagjort chaite och mina favoriter avokadomackor. Min systers nya pojkvän lärde mig i helgen hur man gör sitt eget och det var faktiskt en otrolig skillnad jämfört med köpt. Smakar nästa som varm choklad fast mycket kryddigare. (Leta efter recept på Chai-e på nätet) Istället för att fastna framför bloggar som jag gör i vanliga fall så ska jag sticka iväg till Ålidhems centrum och köpa mig en Sofis mode. Extre tjockt nummer idag och en halv Ben and jerrys-burk i frysen. Kan det bli bättre? :)

I morgon blir det stenhårt tentaplugg i biblioteket hela dagen, får ladda med en termos te och lite matsäck i morgon bitti.

Vill ni se bilder från min lilla lägenhet så titta på min kära vän Alicias blogg.

Fick förresten en liten present av hennes mamma igår, hur kul som helst och väldigt oväntat. Sådana presenter är alltid de bästa :)

Det VAR väldigt många tanter där och det var kanske inte det mest ansträngande jag någonsin har upplevt men det kändes i magen och armarna iaf :) Fem stycken i min ålder av 22 möjliga, det tycker jag var helt klart godkänt. Resten var väl minst femtio år fyllda men ändå... Efter träningen har jag slappat med älsklingen som kollar på eurosport medan jag tar mig an måndagens nya höjdpunkt :Sofis mode (japp jag är ytlig) och dricker lite het chailatte. Skön kväll :)



Chaite är ett av mina absluta favoritteer under hösten och vintern då det är lite mer sött och mustigt än grönt te som jag dricker mycket annars. Chaite innehåller lite typiska "julkryddor" som nejlikor, ingefära och kanel, man brukar skumma varm mjölk och hälla på toppen, vill man kan man hälla i en skvätt flytande honung men det går lika bra utan. (Jag föredrar det så) Gott och billigt chaite finns att köpa på Indiska men min favorit finns i hötorgshallen. Måste köpa hem en ny påse när jag åker till Stockholm nästa helg.

Ganska lätt dag det här med två timmars föreläsning och lite fix med tillgodoräkningspapper efter. Har nyss lagat lite potatis och purjolökssoppa till mig och L som jag åt med mitt nya favoritsnacks finncrisp. Väldigt beroendefrankallande med ett tjockt lager bregott på.

Något annat som är helt sjukt gott är att ta en klick créme fraiche i soppan. Mums! Nu ska jag packa träningsväskan och prova på en ny lagom ansträngande idrottsgren (efter en stadig måltid som denna): Vattengympa. Ska bli roligt att se vilken medelålder det är där men har på känn att jag kommer sänka den några snäpp. :)

..ska jag försöka börja uppdatera oftare igen. Skolan har börjat och jag har precis genomlidit en tuff första vecka med evighetslånga föreläsningar om hjärnans anatomi och littvetläsning i biblioteket på fritiden. Märker väl så småningom vad jag egentligen har gett mig in på, men jag försöker intala mig själv att littvetenskap är så kul att det är värt det i längden. Vi får se, hoppa av kan man ju alltid i värsta fall.

På onsdag åker jag iaf till Härnösand för träff och föreläsning. I Umeå har vi studentsportardag då så det passar väldigt bra. Sportandet var det ja. Hade ju lovat mig själv att bli en fullbakad Umehurtbulle vid detta läsårsslut och jag har åtminstone skaffat ett kort nu och till och med redan satt min fot på några pass. Aerobics var kanske inte min grej då koordinationen var till och med värre än vad jag förutspått men det finns en hel del annat smått och gott på denna enorma träningsanläggning som jag är beredd att prova.

Väldigt tråkigt dock att min träningskompis to be har flyttat så än så länge är jag ensam. Min älskling har dock föreslått att vi ska följas till gymet någon dag och han ska "visa mig hur maskinerna fungerar". Följetong på det sen... ;)

I helgen har jag varit hemma och blivit omhändertagen av mamma och fått i mig massa sötsaker av mormor, tillräckligt för att fylla igen det hål jag lyckats behålla i min matsäck under min nyttiga vecka i umeå. Fullkorn på veckorna och godis på helgerna, låter ju nästan sunt tycker jag :) Jag och Alice har haft svullarkväll med obligatorisk cola och en bra dvdklassiker. "Can't buy me love" med Patrick Dempsey i huvudrollen. Roligt att kläderna dom har i filmen (frårn mitt födelseår) är precis samma mode som hösten 2008. Kolla här t.ex:


Som Alice sa: är det inte lite Blondinbella?:)


Höga shorts och kort, slappt linne


Kavaj och prydlig skjorta

I morgon bitti kliver jag och älsklingen upp klockan fem och åker snålskjuts med hans pappa till umeå vid sextiden. Någon timmes sömn kanske väl där och sen direkt till skolan.

På grund av ett evighetsregn så fick jag och min älskling vänta med vår tripp, men i morgon bitti så åker vi norröver, äntligen. Jag är väl förberedd med gummistövlar, regnställ och mina farmorsstickade tjocksockar.  Älsklingen är minst lika förberedd, han har prickat av en lång lista med saker som han tycker är nödvändiga. En murrikka och lite pinnbrödsmix slinker ned i packningen så vi får se var det tar oss. Till vägen dit har jag fixat färdkost i form av äppelmuffins och en termos med te. Ikväll ska en blandcd fixas med bra musik att ha till färden. Lite kent, Håkan Hellström och några andra svenska favoriter kommer förhoppningsvis med, om L tillåter det vill säga.
   Tyvärr börjar vi båda bli lite snoriga så tjocksockarna och  varmt te är förhoppningsvis effektivt. Lite bra filmer på den bärbara datorn finns också i bagaget, (Darjeeling limited!) och två mobiltelefoner så helt kommunikationslösa blir vi inte, även om det säkert hade varit trevligt det med. Tror dock inte att våra kära föräldrar skulle känna sig trygga då. Utan rinnande vatten (men med el) ska vi försmäkta i denna stuga tills vi är nöjda med bärplockning och skogsäventyr. Önska oss lycka till :)