sannaisabella

 Idag fick jag kämpa hela morgonen med att få världens segaste gubbe till duschen på jobbet. Efter  det första nederlaget där han lyckades smita tillbaka till sängen från badrummet, bestämde jag mig för att försöka igen. Ingenting biter oftast på den gubben och frösöker man skynda på honom så blir han om möjligt ännu segare. Körde med 6 tekniker men ingen gav någon framgång. Dessa var:
1. Direkt uppmaning. Sa helt enkelt att nu ska du gå och duscha.
2. La till att det är midsommar i morgon och att det då är tvunget att duscha. Han kontrade med att han lika gärna kunde duscha i morgon. 1-0 till honom.
3. Jag påstod att vi inte skulle  hinna i morgon. Resultat : Han undrade vad vi inte skulle hinna.  Dvs. han hade redan glömt varför jag var där.
4. Jag gav vaga påståenden om att varmvattnet snart skulle ta slut. Sedan ljög jag ihop att snart alla andra redan hade duschat. (Därav var vattnet strax slut.)
5. Jag ändrade taktik (han hade redan glömt det jag nyss sa) och  påstod att jag av ren vänlighet tänkte låta honom duscha före alla andra för att få vattnet riktigt varmt och skönt. - Ingen  reaktion.
6. Jag la hans kläder inne vid duschen och sa att han fick hämta dem själv. (I samband med duschen.)
7. Jag gick.

Det hela slutade med att jag efter någon timmes ignorerande av honom gick tillbaka till hans rum och fick med honom till toaletten. Han fick duscha med kalsongerna på och allt var sen frid och fröjd.

Stal den här bilden från C. En sån tröja vill jag tvinga L att ha på sig.  Eller köpa den till mig själv så att jag kan ha på mig den som en protest varje gång han sitter klistrad framför spelet.  Ska sätta mig på hans tangentbord så att han inte ser något annat :)

Fick äntligen sova ut i morse, vilket var otroligt skönt för en morgontrött människa som jag. När jag äntligen lyckades masa mig upp åt jag en snabb frukost och begav mig till stan. Köpte fem liter jordgubbar åt mamma à 10 kr styck som jag ska dekorera tårtor med i morgon. Min lillasyster fyller nämligen 18 år. Precis i den här stunden inser jag att glömde köpa något åt henne idag. Blir inte roligt för mig då. Tror jag får ta en sväng till på stan i morgon. Köpte en ram till mitt fina barndomsfotografi och lite andra smågrejor. Stod och funderade på en sån där stor citruspress i rostfritt som var nedsatt från 400 kr till 100kr på Åhlens, men lät det vara så länge.
   Passade på att köpa en blomspruta till L också, som jag lät kassapersonlaen slå in i ett fint litet paket. Han har tjatat om hur viktigt det är att vara sparsam med diskmedlet och jag gav honom den att använda som en diskmedelsspruta sen när vi flyttar. Var kul att se hans min när han öppnade paketet, men den var faktiskt ändå ganska snygg. Kan se mig honom framför mig ihärdigt diskande med sin spruta. Vilken skön syn :)
Ikväll jobbar han så jag ska strax skjutsa honom till jobbet men jag tänker trösta honom när han kommer hem med varma mackor och en film. Delad tur är inte kul :/

Efter en helgs slit har jag inte så mycket mer jag vill nämna än att det är otroligt sexigt med män som lagar mat. Nu vet alla det. hej hej.




Eller. Om ni vill veta varför så är det bara att spana in Per Moberg i hans oerhört maskulina matlagningsprogram, där han svettigt och djupt passionerat klyver enorma köttbitar och kokar mustiga grytor. Jamie Oliver kör en annan lite mjukare stil, där han läspande berättar med en nästan religiös ton om sina fräscha råvaror vilka han har valt ut med en extrem precision. Vilken kvinna känner inte lust inför en sådan man? frågar jag mig.
Ett hett tips till alla killar och riktiga män:
Skippa förklädet och knäpp upp skjortan, gå till närmsta matvaruaffär (helst saluhall) och plocka åt dig de bästa råvaror du kan hitta. Självklart smakar du på allt för att vara riktigt säker på att du har hittat det rätta. Har du tillgång till en bössa så går det bra att skjuta älgen som du sen tänker tillaga, först. Väl hemma tänder du lite ljus och fixar en gourmetmåltid . Din flickvän/dejt kommer att falla som en fura.

Några mål för sommaren borde man faktiskt ha har jag kommit på. Annars är risken stor att den bara försvinner. Det får bara inte hända. Här är alltså några riktmärken, tror jag.

1. Jag vill åka på fler spontanutflykter och små picknickar med L. Garanterat en på klipporna vid havet där vi var förra året , men gärna på något nytt ställe också. Det är förresten riktigt kul att bara ta bilen och åka någonstans där man aldrig varit förut. Alltid brukar det finnas något fint ställe att stanna till på.

2. Någon kul grillfest  med lite grillspett och vin och ett antal trevliga personer inbjudna känns som ett måste. Bara någon orkar ta tag i det så. Jag är alldeles för dålig på att ta tag i sådana saker.

3. Jag har bestämt att familjen plus min kära pojkvän och min systers respektive ska på dagstur till Boda borg i sommar. Jag och L ska klå syrran och hennes kille med hästlängder i antalet klarade banor. Bara L:s längd och min brist på logik skulle kunna stoppa oss! 

4. Har varit sugen på att åka och dansa någonstans jättelänge nu, och då menar jag inte fylledisco när man bara flyttar fötterna planlöst utan typ foxtrot och bugg med tillhörande svenskt danskband. I sommar finns det en massa chanser med mer ungdomsinriktade danskvällar och jag vill verkligen dit, även om jag inte har någon koordination att skryta med. Jag och L får dra med oss några kompisar som kan dela på bensinen sen ska han få snurra mig tills jag blir yr på dansgolvet.  (Har inte frågat honom än men det ska nog  gå att ordna)

5. Vill helst komma iväg på någon festival i sommar,  typ storsjöyran, där jag har varit två år i rad nu, men jag känner mig av någon anledning inte lika  lockad av att sova i tält i år på en smutsig och högljudd camping. Det var kul förra året, men lite jobbigt var det att duscha i iskallt vatten och att ligga 4 pers i ett 2-manstält, men allt går ju som bekant  vägen bara man vill. Tyvärr är alla hotell redan bokade så jag vet inte hur man ska göra. Kanske kan man sova i bilen på någon enslig parkering som vi gjorde första året? Min rygg var så öm dagen efter att jag inte vill tänka på det. Man skulle ha haft en volvo kombi där man kunde sova i bagaget. Perfekt lösning. Var ju det där med duschen iofs :S

Hade en riktigt lång sovmorgon i morse med L, hur mysigt som helst. Vi somnade om och vaknade igen om vartannat under loppet av några timmar innan vi tillslut vaknade permanent och bara låg och latade oss i sängen. Pricken över i:et hade varit om någon kom och serverade oss frukost på sängen. Vi har snackat lite löst om att försöka muta min lillasyster till det med en tiokrona eller något men det har inte blivit av än. Kanske för att chansen är stor att hon skulle kräva minst en en hundring för det. Ungdomar idag är så bortskämda.
   Efter frukosten (som intogs i köket, tyvärr) så skyndade jag mig till kursen i lyftteknik som jag var anmäld till på jobbet. Den var självklart tråkigare än jag någonsin hade kunnat föreställt mig. Bara en massa teori och nästan ingen praktik. Dock kändes det som att jag redan kunde de flesta knepen så jag kanske kan komma undan ryggproblem i slutändan ändå.
   Fick leka dataexpert för en stund sen när min faster ville ha hjälp med installering av några program på deras nya dator. Problemen var skrattretande enkla för alla födda efter 1970 men för de som är 35+ är datorer som bekant ofta rena djungeln. Det är kul att bli hyllad för saker som att installera ett virusprogram eller att skapa en e-mailadress. I deras ögon är man i klass med någon från datasupporten.

"Leila bakar" är förresten ett riktigt gulligt matlagningsprogram. Skillnaden är bara att här ryms enbart nybakat bröd och goda kakor. Förstår inte varför jag älskar alla dessa matlagningsprogram så mycket trots att jag sällan testar recepten. Det är lite som när man lever sig in i äntligen hemma trots att man aldrig skulle orka göra något av projekten där. Kan någon förklara varför man sitter som klistrad när Martin bygger en bastu eller sätter in ett fönster? Det är som en drog. I alla dessa gör det själv-program är det ju egentligen resultatet man vill se. 90 procent av programmet är en seg sträcka där man väntar på att få se hur det blev. samtidigt finns det en tjusning i att "spänningen" byggs upp eftersom. Hatar program där man får se slutet redan från början för att sen efter det få följa vägen dit. Leila bakar ingjuter också en så oemotståndligt mysig känsla i en. Man föreställer sig hur det skulle vara om man själv stod i det noga inredda köket med färgglada köksredskap och bakade sitt eget bröd. På samma sätt kanske man ser Martin Timell bygga sin bastu. Nämligen för att tillsammans med honom få känna den tillfredställelsen av att ha åstadkommit något på egen hand. Hur mycket stoltare blir man inte över sin egen bastu istället för att bara låta hantverkarna sätta in ett färdigt resultat?
Jag är ett stort fan av gör det själv-trenden och när jag väl har mitt eget kök ska jag minsann stå där och göra min egen plommonchutney, precis som Leila. Sen ska jag hälla ned den i en liten fin burk, som jag sedan märker med en lapp där jag själv skrivit vad den innehåller. Att det kanske inte alltid finns all tid i världen att göra sin egen plommonchutney och att det kanske är både billigare och lättare att bara köpa en på ica bör man inte ha i åtanke. Känslan som sagt, är det viktiga. Martin Timell skulle ha hållit med mig, det är ett som är säkert.

Måste bara visa en bild på mitt senaste fynd. Köpte den på en loppis för 45 kr. Om ni inte förstår vad det är så kan jag berätta att det är en gammal kaffefiltersbehållare tillverkad av  det tyska märket Melitta. För många troligen ett otroligt onödigt köp men för mig en riktig älsklingspryl. En perfekt liten pittoresk detalj i köket.

   

(OBS. Bilden stal jag från Blocket men min är identisk)

Jobbade på ett fritids idag, men det finns inte så mycket intressant att säga om det. Jobbigt var det iaf då jag knappt visste vad jag skulle göra. Man har sina strikta rutiner på sådana ställen och det är jobbigt att komma ny och känna sig dum som ett får. En mycket trevligare upplevelse var att gå på second hand och gräva i de dammiga bokhyllorna. Älskar att köpa böcker i all dess former. Böcker som jag har hört är bra, böcker man aldrig sett förut som verkar intressanta och böcker med fina omslag som ser fina ut i bokhyllan. Den här gången blev det några böcker jag vill läsa, någon jag mest vill ha i bokhyllan och ett par stycken som jag tänker spara. Jag är möjligen udda, men jag tycker om att köpa böcker som jag önskar att mina framtida barn ska få chans att läsa. Mest sådana jag själv älskade när jag var liten och vill dela med mig av. Oerhört pretentiöst kanske men det är fakta. Har ett par favoriter kvar som jag inte har hittat men det är roligt att alltid ha dem i bakhuvudet när man går på fyndjakt.
Idag blev det i.a.f. den här saliga blandningen:

En underbar Torsdag - Tyckte om John Steinbecks "Buss på villovägar" så det finns en möjlighet att den här motsvarar mina höga förväntingar.

Bara Sparvel - Barbro Lindgren är en av få vuxna som verkligen förstår sig på barn.

Lingonben - En samling av Povel Ramels roliga och underfundiga dikter.

Tjänstekvinnans son - August Strindbergs självbiografiska roman. Tror att den kan vara mer intressant än den först låter.

Gökboet - Filmen har jag sett ett par gånger, men har aldrig läst boken och boken är ju alltid bättre.

En sagokrans - Det hörs på namnet att den här boken är ett måste i bokhyllan. En samling sagor om prinsessor och andra sagoväsen av den kända danska författarinnan Helena Nyblom.

Fyndade ett par Ray Ban-kopior också idag men jag vet inte om jag i efterhand vågar kalla det fynd. En liten plopp i silver på ena sidan fattades och fyndstinn som jag alltid blir när jag hittar något fint så intalade jag mig själv att jag skulle hitta något att sätta dit. Nu kan jag inte komma på något alls. Det är så typiskt mig att vara alltför optimisstisk när det gäller sådana grejor. Det är som att jag under några euforiska minuter glömmer bort hur mycket utav en perfektionist jag egentligen är. Egentligen tål jag ju inte att det är minsta lilla skavank på mina saker. Påminner lite om mina högtflygande, optimistiska syprojekt som ofta slutar i katastrof. Har en så fin bild i huvudet men mina händer lyckas sällan uppfylla den. Borde jag kanske sänka mina förväntingar? Möjligen. Eller så vore det bättre om jag inte gav mig på de omöjliga uppdragen redan från början.

Sannas kom ihåg:
1. Sluta följa dina knäppa köpimpulser.
2. Ha inte för höga förväntningar på din egen förmåga.

L tog studenten i fredags i strålande solsken. Minst lika het som solen var han i sin snygga kostym. Jag var så stolt. När åkandet runt stan var avklarat blev det mottagning hemma hos honom. Vi åt lite buffé och tårta medan L fick öppna sina presenter. Jag blev riktigt nöjd när han otippat fick Filippa K-muggarna från Rörstrand som jag velat ha. Sedan så fick han en vattenkokare av mina föräldrar och en bordsfläkt i retrostuk av mig. Kanske inte den mest romantiska presenten men väl så användbar. Vill att min älskling ska få sova gott om nätterna också, speciellt nu när han ska upp tidigt och jobba på morgnarna. Det gick tydligen bra på första inskolningsdagen idag (han jobbar på ett servicehus) men jag är inte förvånad. Trots att det inte är hans drömjobb vet jag att han kommer vara snäll mot gamlingarna. Själv så ska jag fortsätta jobba på mitt dementboende vilket känns ok, eftersom jag är så van men lite trist. Får trösta mig själv med att jag inte kommer att fortsätta till hösten. Då får jag äntligen hålla på med något jag vill göra och får ut något av.
   I Lördags blev det studentbal och L var lika snygg igen i ny skjorta och slips. La märke till hur oerhört mycket bättre kostymen sitter om man är lång än tvärtom. Ser så stiligt ut. ;) L såg ut som en prins tycker jag. (Bilder nedan) var meningen att jag skulle hämta honom efter balen men det blev efterfest istället med klassen. Tydligen en väldigt tårfylld sådan. Vad långt ifrån studenten jag känner mig :S Finns inte mycket saknad kvar. jag fick försöka somna om igen men några små fågelungar skrek efter mat så det blev omöjligt. Någon gång lyckades jag dock för jag blev väckt av L när han smög in sen vid fyratiden.
   Igår eftermiddag begav vi (jag, C, A och J) oss till C.s stuga för övernattning. Hade ingen aning om attd en låg så långt in i skogen men kände mig lite tryggare när mobilen åtminstone hade täckning på några fläckar av gräsmattan. Det blev en del drickande och en massa ätande redan från det att vi kom dit. Välkomstdrinken ledde oss ner i fördärvet vilket resulterade i att vi var tillräckligt fulla vid åttatiden, trots att vi var bombsäkra på att klockan var minst elva. Komiskt så här i efterhand. Alkoholen tog visserligen mindra pga allt frossande i mat och onyttigheter men av någon anledning slutade det med att vi hoppade som galna på studsmattan (gamlingar som vi är), döpte C:s Fallos-öppnare till Snorre och hamnade alla fyra i dubbelsängen, halvt utslagna.
Som tur var mådde ingen av oss speciellt dåligt idag så vi spenderade dagen solandes på studsmattan. Hade varit ännu härligare utan alla getingar och jobbiga moln som kom titt och tätt.
   Kvällen har varit väldigt obehaglig då ambulansen parkerade hos en granne och sedan stannade där i flera timmar. Vi fick precis våra misstankar bekräftade när de bar ut båren till likbilen. Han hade precis fyllt sextio, men hjärtat hade börjat krångla. Tanken på hur ensam hans fru måste känns sig gör mig illamående. Stackars, stackars henne. :(

Min lillasyster börjar bli tonåring nu och jag är rädd. Jag minns min egen tonårstid som en väldigt traumatisk resa och jag tycker synd om henne som måste gå igenom det. Hon har redan börjat få komplex som hon aldrig haft förut, hon har upptäckt killarnas dragningskraft och hon har nu förstått att hennes föräldrar inte är perfekta. Speciellt det är jag orolig för. Mamma kommer att få tampas med ännu en revolterande tonåring , medan min syster kommer att försöka testa gränser. Min mamma har alltid varit hård med att inte köpa ut alkohol till oss eller på något sätt uppmuntra oss att dricka, snarare tvärtom. Det resulterade faktiskt i att jag inte smakade alkohol förrän jag gick på gymnasiet. Det finns föräldrar som köper ut åt sina barn med argument som att "Det är bättre om jag ger dem än att att de får hembränt av någon annan" eller att "Om de får smaka hemma, behöver de inte dricka något med kompisarna".
   Jag är inte vuxen än men jag känner mig ändå otroligt mycket intelligentare än dessa individer. Vilken vuxen människa förstår inte att drickande hemma snarare uppmuntrar alkoholdrickande? Får man något så vill man ha mer av det, inte tvärtom. Köper man dessutom ut till barnens fester har man verkligen övertygat ens barn om att alkohol är ok. Vissa föräldrar gör det kanske för att få stämpeln som den "coola" och tillåtande mamman, men det är inte den coola mamman man går till när ens kompis ligger medvetslös i ett dike. Man går till någon som verkligen bryr sig. Det är tur att det finns fältassistenter men om föräldrarna höll lite bättre koll på sina barn skulle de vara arbetslösa.
   Ett undantagsfall när det gäller tillåtande är möjligen preventivmedel. Det är inte fel att förse sin tonåring med preventivmedel då det visar på att man fatiskt är rädd om honom/henne. Man vill inte se sin dotter gravid eller sin son med en könssjukdom. Jag tror inte att ungdomar har sex tidigare bara för att de får preventivmedel av sin förälder. När man har sex och med vem beror snarare på vilken grundinställning man har till sex och på ens självkänsla. Båda dessa saker har föräldrarna en stor del i då grunden till ens självkänsla läggs under uppväxten.    När jag får barn vill jag hellre bli en pinsam mamma som tar upp ämnet sex för ofta än en som blundar och hoppas på det bästa. Många ungdomar idag har en skev uppfattning om sex och ideal vilket ett otal frågor till sex-spalter och liknande bevisar. Det är inte upp till de vuxna att döma barnen genom att förkasta alternativa sexuella livstilar, olika sexuella läggningar eller porr. De flesta vuxna är nog lyckligt omedvetna om hur mycket barn idag faktiskt vet om sex redan vid tidig ålder. Men mycket kunskap och intryck från alla håll leder också till stor förvirring. Din trettonåring sitter kanske och undrar för sig själv vid köksbordet om man måste ha analsex eller om hon ska gå med på att visa sina bröst i webcam. Låt det inte bara vara. Förklara för din tonåring att reklambilderna faktiskt är retucherade, försök föregå med gott exempel när det gäller drickande. Det vill säga, bli inte aspackad framför barnen. Inget barn mår bra av att behöva ta hand om sin förälder, och framför allt: Ha en så öppen och naturlig konversation som möjligt om sex. Ungdomar idag vet det mesta om könssjukdomar och preventivmedel men vad de verkligen vill veta är ifall de är normala och hur man ska vaar för att vara normal.
   Är du riktigt mån om ditt barn så kanske du kan uppmuntra till en temadag om sex och relationer på nästa föräldramöte? Alla föräldrar som har svårt att tala om sex med sina barn kan istället överlåta det åt experter, och med det menar jag inte läraran utan utbildad personal från närmaste ungdomsmottagning.
   Vågar du inte vara så radikal kan du åtminstone förse ditt barn med tidningar där det finns seriösa sexspalter eller tipsa om någon bra sida på internet. Undersökningar visar att mycket av det ungdomar vet om sex har de lärt sig genom tidningarnas sexspalter.
   Och slutligen: Istället för att generat resa dig från tv:n vid någon sexscen eller ännu värre byta kanal, så sitt med ditt barn och skratta åt hur fejkat sex på tv verkligen är.
Föräldrar har mer makt än de tror.

Hur ont det än gör
hur du än vrålar efter mera luft
ska du färdas ännu längre ner
hur våldsamt du än
försöker värja dig mot mig
hur du än spottar på mig sparkar
på mig
hur du än vill krossa mig och
göra dig fri, från mig
ska jag bli mer och mer en del
av dig
hur du än försöker hävda
att du är den människa du själv
har valt
ska jag anväda dina ögon
att förvränga synen på dig
ska jag sitta på botten av dig
och fylla dig med min andedräkter
hur ont det än gör
ska jag påstå att det är för ditt
eget bästa
som jag upprättar nya lagar i dig
och tar makten över dina tankar

Jag firade (faktiskt) nationaldagen ikväll med A och C. A har tjatat i flera dagar om hur viktigt det är att fira den men jag har ingen aning om varför. Norrmännen är helt galna i sin nationaldag men vi svenskar har inte hunnit vänja oss vid vår nya helgdag än känns det som.  Vi är inte tillräckligt stolta över att vara svenskar kanske, eller så vill vi bara inte anklagas för att stödja Sverigedemokraterna. Jag tycker iaf liksom majoriteten verkar det som, att det det är mycket lättare och roligare att klanka ner på Sveriges svagheter. När man bor i ett land där det mesta faktiskt är riktigt bra, känns det onödigt att hylla det. Sverige är bra och vi är vana vid det. Jantelagen hindrar oss dessutom från att skryta om det.
   Trots detta faktum hade vi alltså något sorts nationaldagsfirande. Vi grillade till ljudet av kents' "Sverige" samt lite Tomas Anderson Wij och åt på äkta svenskt manér svenska jordgubbar och grädde. När A ville sjunga nationalsången satte jag stopp för galenskaperna. Istället fick jag finna mig i att se början av Sverige-Island-matchen bara för att få höra nationalsången. Sedan var det äntligen över och vi kunde återgå till vår normala rutin. Allmänt hängande vill säga.
   Fick veta att C har gått och blivit spådd. Hon fick det dessutom som kompensation för att hon hjälpte en spåkvinna med lite marknadsföring. Roligt jobb :)  Fick inte veta allt om vad hon hade sagt, C var rena rama muren som vanligt, (C, vi vill veta!) men tydligen kändes vissa saker väldigt trovärdiga. Spåkvinnan hade dock inte velat spå längre än 6 månader framåt vilket kanske var tur. Jag vet inte vad C tycker men jag skulle aldrig ha vågat ens ett halvår. Hur läskigt är det inte att få höra vad som ska hända i ens liv (även om jag inte tror på det, egentligen) och att därefter alltid ha det i bakhuvudet, tills man inbillar sig att något verkligen slår in. Känns som att man skulle kunna bete sig väldigt irrationellt för att få vissa saker att slå in eller tvärtom. Kanske kan själva spådomen i sig göra att saker och ting tar en ny riktning.  Ingenting för mig, usch, usch.
   L är ute och firar 48-timmars nu som ikväll är reserverat  för studenterna. Han har inte hört av sig på ett tag nu och det känns lite oroligt i min mage fast jag vet att han inte brukar råka ut för något. Hur kan de komma sig att man alltid måste oroa sig när pojkvännen är ute trots att man är nästan säker på att inget kommer att hända? Tillåter man sig själv att tänka på det så kan man inte sluta se otäcka bilder framför sig. Totalt osannolika men ändå. Skulle något hända, typ att någon la knark i hans drink eller att han blev nedslagen eller (jag vet att jag är paranoid, men ändå) så skulle jag åka dit i ilfart och hämta hem honom till min trygga säng. Det lovar jag.

Idag hann jag med en klippning och skolavslutning. Klippningen har jag inte vant mig vid än (som vanligt). Vad är det där för fenomen egentligen, att man aldrig är nöjd samma dag trots att man har klippt mig som man alltid gör? Efter ett par dagar är man fullt tillfreds igen. Mystiskt. När jag satt och blev klippt som bäst fick jag syn på något konstigt i fönstret. På andra sidan gatan slogs två tjejer för fullt, och på klassiskt tjejmanér hade de ett stadigt tag i varandras hår. Kanske borde tillägga att de inte var åtta år utan kanska 18. Jag utstötte något sorts förvånat ljud, vilket minns jag inte som ledde till att alla frisörer i salongen sprang ifrån sina kunder för att titta ut genom fönstret.    Efter ett tag tog slagsmålet slut (folk gjorde inget) men en av tjejerna la sig ned på gatan. Först då kom folk fram och någon ringde polisen. Efter kanske en kvart kom ambulansen och hämtade henne. Ingen aning om vad bråker handlade om men det är möjligen att det var helt oprovocerat. Någon kväll tidigare hade en kille blivit nedslagen på precis samma gata. Någon månad innan var det istället en tjej som blev misshandlad där av en kille. Hennes lilla barn fick springa och gömma sig i en trappuppgång. Någon annan som undrar vad som har hänt med världen? Och kanske speciellt med min lilla fridfulla stad. Nu vågar då iaf inte jag gå ensam på kvällen. Den där gatan verkar ju ha en förbannelse över sig, eller så händer samma sak parallelt på andra gator. Ännu läskigare tanke.
   På skolavslutningen blev jag nästan lite rörd av stämningen, När alla ställde sig upp och sjöng den blomstertid sköljde nostalgin över en. Verkar som att man har gått och blivit lättrörd tant också. Har insett nu att jag kommer att bli den där jobbiga tanten som alltid gråter vid bröllop och dop. Det börjar ju redan nu! Förstår inte varför jag har blivit så sentimental och lättrörd numera. Är det något som kommer med åldern eller beror det på vad man erfarit?
   Kärleken kan göra många konstiga saker med en.
   Igår efter jobbet blev det förresten lite spontan samvaro med kompisarna. Det blev jag, C, J och A, en engångsgrill (vi hade ingen ved) och några korvar. Jag skötte grillningen men det blev i slutändan för mycket prat och för lite kontakt med själva korven så vi åt halvsvarta korvar istället. Jag tyckte de var goda iaf :) 
   I morgon ska jag köpa någon sorts studentnalle till en kompis och försöka hitta en fin klänning.

Måste bara få visa den här sagolikt fina bilden. Titta bara på den söta knuten och hennes pose.

Började som sagt den här dagen på ett högst kultiverat sätt. Boken var visserligen intressant men jag tappade tålamodet efter ett tag då det inte fanns någon spänning i den. Iofs brukar jag inte vara den som kräver spänning och action i böcker men någonting måste det finnas som får en att vilja läsa vidare. Den här gången var kanske vibbarna för svaga eller så sken solen alldeles för starkt. Bestämde mig för att bjuda ut L på spontanutflykt istället. Sms.ade honom med instruktionen att köra hit snarast och rymma iväg med mig en stund. Han nappade och åkte hit för att plocka upp mig. Vi tog med oss en filt och två handdukaroch begav oss till Sandudden (En strand vid en sjö, en bit från där jag bor).
Väl där förväntade vi oss att vi var de enda som kommit på den briljanta idén, men ett annat par hade tydligen varit lika smarta. Vi upptäckte rätt tidigt att vi hade kommit lite olägligt men stranden är rätt lång så vi hittade en egen hörna på lagom avstånd.
Hade bestämt mig för att åtminstone doppa fötterna och gå ut en bit i det långgrunda vattnet, men det slutade med att vi badade på riktigt. Vattnet var så överraskande skönt. Jag som är världens badkruka i vanliga fall badade verkligen. Eftersom himlen var molnfri och solen sken gick det lätt att torka igen på filten. Även om vi inte var helt ensamma så kändes det verkligen så, och hela situationen var nästan klichéaktigt idyllisk. Det var inte förrän efter att tag som vi upptäckte alla insektsbett vi hade fått. Myggorna trivdes tydligen också i det varma och vindstilla vädret, och de hade fått en riktig festmåltid i form av våra kroppar. Vekade dock som att de gillade L_s blod mer. Enbart på hans rygg hittade jag fem stora bett. hade fått en del jag också. Speciellt på fötterna av någon mystisk anledning. Lär få ligga och klia mig som en galning i natt men det var det faktiskt värt. L den stackaren får ligga i mitt 100 kronors Rustatält och klia sig eftersom de ska ha något studentjippo på skolgården. Själv ska jag bara njuta av min bekväma säng som den gamling jag är.

Älskar att bli glatt överraskad ibland. Människor gör ju som sagt inte alltid som man förväntar sig av dem. Idag lyckades hon verkligen överraska mig. Hoppas bara att hon inte bangar ut nu, trots att hon inte har något att förlora. Håller tummarna :)

Idag tänkte jag ligga ute i solen så mycket det bara går innan jag är helt sönderbränd. Brände mig rätt mycket igår  och kan inte hitta någon solskyddskräm idag  så jag  får  köra ändå.  Eftersom det är rätt trist att bara sola ska jag lägga mig  i Baden-Baden-stolen och läsa en bok jag köpte för ett tag sen. P-O Enquists "Boken om Blanche och Marie". Tyckte om hans "Nedstörtad ängel" så mycket att jag ska ge mig på den här också. Om den inte känns bekant så får ni kolla upp det på google. Jag kan säga så mycket som att även den här (liksom nedstörtad ängel) handlar om kärlek, men inte dess vanliga bemärkelse kanske. Marie Curie har en central del i berättelsen, så har även hysterikornas drottning och deras passionerade vänskap.  Ni får kolla upp själva som sagt, nu ska jag ut i solen!

Sitter och funderar på om jag ska gå och lägga mig eller inte. Har egentligen inget att göra vid datorn och det verkar inte som att några roliga personer är inne på msn. Var hos A tidigare ikväll och såg Wedding crashers. Kom på lite väl sent att jag hade sett den förut, men eftersom mitt minne är så svagt gick det bra ändå. Skrattade åt det mesta som om det var första gången.
   På tal om att krossa bröllop så tänkte jag på det här med att hålla fast vid något som man egentligen borde släppa. Det är konstigt hur lätt det faktiskt är att göra det. Man orkar inte sluta på det där jobbet bara för att det känns osäkert att släppa taget och man orkar inte avsluta det där förhållandet som egentligen bara får en att må dåligt. Tillslut lever man som en knarkare på de kickar som gör en hög och lycklig då och då, men när tillfällena bara blir färre jagar man dem desperatare och desparatare tills man tillslut nöjer sig med nästan vad som helst. I samma takt sänks självtroendet och när man inte har något sådant kvar är det omöjligt att släppa taget.
   Frågan är alltså varför man egentligen vill hålla fast vid något som inte gör en något gott längre? Kan det bero på att man fortfarande har det där lilla, lilla hoppet kvar om att allt ska bli bra igen? Sådär som man idealiserande vill minnas att det var från början eller som man alltid har drömt om att det ska bli. Många människor är innerst inne extrema idealister när det kommer till kärlek och vem vill erkänna för sig själv att något är dödsdömt som förut gjort en så lycklig. Istället för att rymma från destruktiviteten på en gång så vältrar man sig i den, för att ens brist på självkänsla gör att man inte tror att man är värd något bättre och för trygghetens skull. Man fortsätter fast man egentligen glömt varför man ens gör det.
   Det är konstigt hur man kan projicera sina önskningar och drömmar på en enda människa och sen på allvar tro att den ska kunna leva upp till alltihopa. I början är det enkelt då det romantiska skimret framför ens ögon gör att man är blind för alla brister. Men när man sedan upptäcker att det faktiskt finns sådana, gäller det att antingen försöka älska dem eller att inse att den här personen kanske inte var rätt för en ändå. Det sista man ska göra är att försöka ändra personen så att den passar ens egna önskemål eller den fantasibild som man hade skapat innan. Sådant leder sällan till något annat än konflikter och besvikelser. Problemet blir då igen att man inte älskar den här människan på riktigt, man vill ha en klon av sin dröm. Ville man på allvar ha det skulle man lätt kunna ta vilken människa som helst med det rätta utseendet, låta honom/henne behålla de egenskaper man gillar och försöka radera bort de andra. Förutsägbarheten hos det perfekta man sedan har skapat gör en troligen uttråkad väldigt fort.
   Det kan ta flera år, eller ibland ett helt liv innan man tycker sig känna någon riktigt, och allt eftersom kommer man att upptäcka helt nya sidor hos personen. Ofta leder detta till en djupare relation men ibland slutar det med att man glider ifrån varandra. Även om det är jättesvårt att föreställa sig hur personen man älskar så mycket och tycker sig känna plötsligt visar en annan sida av sig själv så är det fullt möjligt. Saker och ting förändras, även människor. Jag tror inte att vi har en sammansatt personlighet redan från det att vi föds utan att vårt "jag" förändras hela livet. När det gäller förhållanden är det egentligen meningslöst att blicka mot framtiden då man inte har en aning om hur den kommer att se ut. Känns den här dagen bra så kan man försöka en till, gör den det inte så finns det ingen anledning att fortsätta. Vem vill vakna upp tio år senare och upptäcka att man slösat bort de åren på att älska, utan att bli älskad tillbaka? Tänk om man istället hade bestämt sig en dag för att släppa taget och se om man verkligen kommer att falla djupare än man redan befann sig. Jag tvivlar på att man kan det.


Du förtjänar mycket mer än du tror.