sannaisabella

Gick nyss in och skrev mitt namn namninsamling.nu i protestlistan mot öviks kommuns planer för omstruktureringar inom vården. Kommunen vill spara pengar och folk får gärna jobba sig sjuka på kuppen. "På det här sättet lockar vi fler (män) till vården". Jo pyttsan. Problemet med att det är kvinnorna som tar hand om barnen försvinner ju inte i och med att vi får fler män till vården. Vi får istället bara fler dagisbarn och "nyckelbarn" (alla har inte råd med dagis) eftersom att kvinnorna inte längre tillåts jobba deltid. . Det här med deltidstjänster hör ju ofta ihop med att kvinnor stannar hemma och gör hushållsarbete som de inte skulle hinna annnars eller passar på att ha lite ledig tid innan barnen kommer hem från skolan.

Eftersom att männen inte i nuläget vill ha deltidsjobb ska man då ta bort dem helt och försöka mer eller mindre tvinga alla att jobba heltid? (Ska man ändå jobba lika många dagar i veckan så kan man lika gärna gå någon timme längre kommer många tänka. ) Dessutom kommer förslaget att innebära att man jobbar varannan helg, lockande?. Som om inte vårdjobbare redan hade tillräckligt dåliga arbetsförhållanden. Jag kan acceptera att man tar bort 50%-tjänsterna då de ändå leder till en sådan usel pension och med dagens besparingaringar inom offentlig sektor kan ingen snart längre leva på en 50%-tjänst. Men att man ska behöva jobba lika många dagar som de som jobbar heltid (man får alltså ändå göra grovjobbet varje dag men missar kanske den lättaste sista timmen på eftermiddagen) det är tragiskt, utnyttjande av arbetskraft och det kommer drabba kvinnorna. Det är fortfarande de som gör det mesta av hushållsarbetet och barnpassandet. (deltidtjänst gör deras vardag lättare) men leder snabbt till utbränning om de måste jobba heltid. Jag vet en ensamstående mamma som får skippa semestern helt i år då hon inte haft något dagis till barnen under helgerna och hon därför fått ta ledigt varje helg hon skulle ha jobbat. Det är välfärd det.

I ett samhälle där alla tillslut börjar jobba heltid vill alla ha lika mycket pengar som alla andra och man sliter ihjäl sig för att kunna konsumera. När ska man egentligen hinna njuta av alla saker man köper? Folk med halvtaskig lön jobbar heltid plus svartjobb på kvällar och helger för att ha råd att köpa minicrossar åt barnen och jacuzzi till frugan. Svensson bygger hemmaspan och köper enorma bioanläggningar som aldrig hinner användas då man hela tiden måste jobba för att betala tillbaka lånen på dem eller ha råd att köpa nya saker.

Folk verkar idag inte ha någon sorts självinsikt alls när det gäller ekonomi. Lån tas härs och tvärs och en ny mobiltelefon varje år är viktigare än att kunna umgås med sina egna barn eller att ha mat på bordet. Jag älskar att konsumera men som ett barn av konsumtionssamhället så tvingas jag til det. Man förväntas jobba heltid , för annars är man lat och pengarna får absolut inte sparas för då är man snål. Om man skulle välja att jobba lite mindre och istället vara hemma en dag i veckan och faktiskt njuta av de saker man redan har, har man aknske inte råd med 100 kanaler. Men hinner man se på dem i vilket fall och blir man lyckligare med dem? Konsumtion gör en alltför ofta glad vid köptillfället och en liten stund efteråt och slitet för pengarna glömmer man så fort man får den där åtråvärda saken man köpt i handen.

Enligt forskning är människor i väst olyckliga och självmordsbenägna, en liten chansning är då kanske att allt jobb, all stress den leder till och konsumtionshetsen faktiskt gör oss olyckligare än vi tror. Jag är inte emot att man ska arbeta hårt men inte med det ändamålet att kunna köpa sig till lycka.