sannaisabella

... att ta fram min picknickkorg och dra med älsklingen ut på picknick i det spirande gröna. Ligga i vått gräs på en trång filt och dricka rosévin ur plastglas. Äta ostbricka med vindruvor och lämna smulorna åt fåglarna. Kyssas en massa bakom solglasögon under klar himmel och skratta åt ingenting.

Bofink skriver att hon inte är rädd för att bli gammal. Jag är inte heller rädd för att bli gammal. Inte för att bli vuxen heller. Jag brukar säga till L att jag tror att jag kommer att vara mycket bättre på att vara vuxen än att vara ung. Jag vet inte om det är för att jag är storasyster eller för att jag inte förstår ungdomens frihet, men jag har aldrig uppskattat den som man ska.
   Det var roligt att vara sex år och bygga kojor och leka fantasilekar med dockor, att göra egna teaterpjäser och att pyssla. Det var roligt att vara tio år också med allt vad det innebar med att mima som småstärnorna och spela in egna radioprogram där man mest slamsade. Men sedan när jag blev tolv -tretton år så var det inte lika legitimt längre. Det fokus man förut hade lagt på att pyssla gick nu till att pyssla med sitt eget utsseende. Man spenderade sin vakna tid med att drömma om pojkvänner och att oroa sig över vad man skulle göra av sitt liv, vem man skulle bli och mest av allt över huruvida man dög eller inte.
   Att vara tonåing var som en en ständigt snurrande cirkel kring ett själv som inte var utfomat än. Hur skulle man kunna avgöra om man dög när man inte ens visste vem man var än? Det finns de som anser sin tonårstid vara den bästa tiden i sitt liv, det var i skolan man hade flest kompisar, man hade inga bekymmer om framtiden, man levde livet där och då. Jag skulle inte kunna känna igen mig mindre i den beskrivningen.
   Medan man på ett sätt hade svårt att se längre än sin egen näsa (som antagligen var så gräsligt ful att man var livrädd för att någon skulle titta på den) så oroade man sig ständigt för framtiden. Kommer jag att hitta någon som älskar mig? Kommer jag att få några barn? Kommer jag att hitta en utbildning jag vill gå? Kommer jag någonsin att börja tycka om mig själv?
   Samtidigt som jag hade de här tankarna så drömde jag något enormt mycket om att bli vuxen. Jag avundades de som hade gjort alla de där valen och nu stod där med resultatet. De som hade format sina liv och nu kunde koncentrera sig på att leva det.
   Just nu befinner jag mig i någon sorts startfas där jag har fått en lite klarare bild av vem jag är och vad jag vill göra av mitt liv, jag börjar äntligen tycka på riktigt att jag duger. Jag är glad över att vuxenlivet är inom räckhåll. Äntligen får jag börja syssla med andra saker igen än med att försöka duga inför andra. Eftersom jag tycker om mig själv kan jag ha kraft över till att ge kärlek till andra också.
   När jag börjar blir vuxen får jag äntligen bestämma själv vad jag vill göra av mitt liv och ägna mig år sådant som är roligt. (För nu förstår jag också vad jag tycker är roligt)
    Äntligen får jag börja pyssla igen! Jag får inreda mitt första hem (en liten 1rok ) exprimentera med matlagning i mitt egna kök och längre fram kan jag se fram emot sådant som att skapa min alldeles egna trädgård, köra runt i en egen bil och köpa mitt första hus.
   Livet har olika kapitel och just nu är jag glad övet att få vända blad och börja på ett nytt :)

Min middag idag bestod av en supergod vardagssoppa, med ingredienser som man nästan jämt har hemma. Soppor kan lätt blir tråkiga om man bara har buljong och salt som smaktillsättning men denna soppa får lite mer sting av en klick sambal oelek och lite chilisås. Köttfärsen i den gör den lite matigare och trots att jag först var skeptisk mot köttfärs i soppa så fick jag ändra mig totalt när jag smakade. Mamma serverade den här soppan till 20 pers på min systers födelsedag tillsammans med ett helt underbart tomatbröd (tillsätt oregano ist för timjan) . För otroligt lite pengar fick vi otroligt mkt mat (hon hade en enorm gryta så att alla kunde ta hur många portioner de ville) och nöjda och glada gäster. Jag har inga direkta anvisningar om hur mkt man ska krydda, det beror helt på vad man själv tycker är gott!




Det här är ingredienserna:

4 personer

2 Gula lökar
3-4 Vitlöksklyftor
300-400 gr Köttfärs
1 liter Vatten
2 Köttbuljongtärningar
4 Potatisar
4 Morötter
3 msk Chilisås (kan ersättas med tomatpuré)
1 tsk Sambal oelek
2 tsk Paprikakrydda
(Chilikrydda om man vill)
Salt
Peppar

Man bryner först löken bara en aning sedan bryner man köttfärsen med löken. Efter det är det bara att hälla i vatten i den mängd man tycker passar och en buljongtärning eller två. Sedan skivar man alla grönsaker/rotsaker och blandar i dem. Till sist häller man i de kryddor man vill ha. Paprikakryddan är viktig i det här fallet då den ger soppan dess speciella karaktär. Låt sedan soppan koka på medelvärme tills potatisen har mjuknat tillräckligt. (10-15 min) Koka inte för länge bara för då blir den en aning mjölig. Servera gärna med en klick matlagningsyoughurt , lite strössel av persilja och ett gott bröd.

Det är supergott jag lovar!

du
trampar små kattungetramp mot min mage
och jag spinner i långa cirklar

du tvättar mina morrhår med din tunga
blåser bort fräknarna som små sockersmulor
och fångar upp dem igen
släpper dem en och en varsamt  i min navel

du kryper in en bit under skinnet
och somnar mellan skulderbladen
inbakad i sju hudlager
och en slöja av silkeshår


jag har svårt att komma till ro
rädd att ryggraden skaver mot din känsliga nos
men så länge du fortsätter drömma
så fortsätter jag andas