sannaisabella

Var på kentkonserten ikväll. Upptäckte till både lättnad och sorg att jag inte längre tillhör de dyrkande tonårsflickorna med svart hår och rosa converse. kents texter har tappat sitt innehåll för mig och jag ser bara ett gäng 30+are med fina melankoliska melodier. De gamla åtminstone, den nya plattan ger jag inget för. Att dyrka idoler växer nog lätt bort med åldern och när teenage-angsten är ett minne blott kanske inte kent har så mkt att ge en längre? En ny generation svartluggade flickor får sjunga med i chans och gråta för att ingen förstår dem. Kändes bara aningens roligt när kent sjunger om revolt mot ett vuxensamhälle som de själva nuförtiden är en del av. Men Jocke har iaf självironi märkte jag. Tur kanske att någon finns till för de vilsna kidsen som inte själv är ett :) Trots det är nog inte texterna de viktigaste för kidsen utan förståelsen de får genom den. Texter som "vi ska alla en gång dö" är för dem så avlägsna att de glatt kan göra en allsång av dem. Detta tyder rätt starkt på att kents texter snarare hjälper än stjälper. Alla behöver få tycka synd om sig själva någon gång, spec egotrippade tonåringar :)