Att bli klok.

Jag brukar fantisera om hur jag som psykolog ska hitta universella svar på människors eviga frågor om sig själva. Inte sådant som varför finns jag? utan sådant som kärlek, relationer, familjeproblem och annat som psykologer sysslar med. Jag vill kunna säga: Så här ska du göra, för det är vetenskapligt bevisat att det är det bästa alternativet. Eller att ”all min erfarenhet säger mig att det är såhär du bör göra”.

 

Det slog mig nyss, precis när jag stod i duschen att jag nog aldrig kommer att kunna säga så.

 

Jag kommer aldrig att nå det stadium där jag når den absoluta insikten. Så här ska allt vara, så här borde jag ha gjort, gör så du också. De flesta håller med om att man blir klokare genom erfarenhet om livet, men frågan är, när blir man så klok att man har rätt att föra över sin kunskap från sitt eget liv på någon annans liv?

 

Det här med val är svårt. När ska man våga ta de där slutgiltiga besluten och kunna säga att: nu är jag riktigt säker. Det här är människan jag vill leva med resten av mitt liv, nu är jag mogen för att skaffa barn, det här är rätt yrke för mig. Jag är ledsen över att behöva säga att de flesta människor nog aldrig riktigt når de absoluta insikterna, så starkt att de utan tvekan vågar fatta besluten.

 

Det som slog mig nyss var det som filosofer diskuterat i årtusenden före mig. Hur ska man veta om ett beslut är rätt eller fel, det ser man väl först efteråt skulle kanske någon påstå medan någon annan skulle säga att ”det finns inget som är helt rätt eller fel, bara olika vägar”.

 

Vi människor är inte desamma genom hela livet. Nya erfarenheter kommer ständigt att drabba oss och få oss att omvärdera våra tidigare val och värderingar. När blir vi egentligen fullärda? Tänk om vi vid 30 årsålder inser att något vi gjort var fullständigt fel för att tio år senare ändra oss igen, det var ju helt rätt ändå.

 

Vi kan helt enkelt göra våra val efter olika premisser genom de korta åren av vårt liv. De premisserna kommer garanterat att ändras men jag vet ej om livet alltid är en rak linje (precis som historien inte är) där vi bara blir klokare och klokare och når de absoluta sanningarna. Vi är människor som handlar efter inte bara förnuft utan även känsla och känslorna rår vi inte på, de kan förändras precis som de själva vill, det är bara att acceptera.

 

Vi gifter oss med någon från de premisser vi har just då, vi tror att vi älskar personen och vi tror att vi kommer att känna likadant för resten av livet. Sedan gör vi kanske inte det. Vi bestämmer oss för att skilja oss trots att vi redan har ett barn med personen, trots att vi en gång älskade personen så högt. Gjorde vi fel som gifte oss med personen från början? Nej skulle jag vilja säga. Vi kan inte rå på eller förutsäga hur våra premisser kommer att ändras genom livet, ändå måste vi våga ta beslut.

 

Val föder ångest visst det vet vi alla, men utan de valen så blir vi inte människor. Just på grund av att vi är människor  är vi tillåtna att göra misstag. Val är sällan så livsavgörande som vi tror och vi måste sluta klandra oss själva så mycket för misstag som vi har gjort. De mesta går att rätta till efter hand och de andra s.k. misstagen får man leva med, kanske ledde de till något bra också, ett barnvi älska, eller en ny insikt som vi aldrig hade fått om vi inte hade gjort det där första ”felaktiga valet”.

 

”Ibland måste man göra fel innan man gör rätt” har någon påstått, men vad som är rätt och fel är inte statiskt varken för den enskilda människan eller någon annan.

 

Så tyvärr, kom inte till mig om ni vill veta vilka val ni ska göra, försök bara göra det som känns rätt utifrån det ni vet nu, det är enda svaret jag kan ge er.


Kommentarer
Postat av: Eimi

Kika gärna förbi min blogg.

Love E

2008-11-07 @ 16:54:24
URL: http://eimidevine.se
Postat av: paulina

jag ha skaffat blogg!!

2009-01-02 @ 19:54:00
URL: http://nogg.se/nakedtruth

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0