Och ännu ett år har passerat
Har spenderat helgen i Stockholm för att tömma lägenheten. Gick bra men det var mkt mer städning än jag någonsin kunnat drömma om. Trötta och lite vemodiga låste vi i morse dörren och åkte hissen ner för sista gången. Jag kommer sakna lägenheten och allt vi gjorde där men kylan är jag glad att slippa. Aldrig mer element som ändrar temp. efter tempen ute. Är lite fattig just nu så det blev inte många köp, men det goda chaiteet fick jag tag på, men även en fin Anna Sui-inpirerad klänning från Hm (ljusgrå med blommönster längst ner) och en ljusblå ny margretheskål som jag ska baka kakor med. Den är lite mindre än den beiga så man kan ställa den inuti. Väldigt praktiskt tycker både Martha Stewart och jag.
När nyårsafton börjar närma sig så börjar jag precis som många andra panikartat försöka hitta något att göra. Vad är det med den här nyårshypen egentligen? Det ska vara stora fester dyra klänningar (som används en gång) och champagne trots att ingen egentligen orkar. Hörde på radion nyss att det här är viktigaste dagen på året för många, det är nu man ska fixa festen som alla minns resten av det nya året eller hitta sin stora kärlek innan tolvslaget. I värsta fall någon som inte är jätteful och man kan få en kyss av i alla fall. Jag hade tänkt nöja mig med en lugnare tillställning med god middag, något sällskapsspel och kanske en film. Önskar bara att någon annan kunde vara på samma idé. Verkar som att de flesta hellre väljer att "supa" ner sig fullkomligt. En önskan om att glömma gamla synder och en förhoppning om ett nytt år som ger bättre lyckoutdelning måhända?
Tycker att nyårsafton är ett tillfälle att ta sig tid för sina riktiga vänner innan de försvinner ut på egna äventyr igen. Familjen har man ju alltid kvar men vänner försvinner fort med tid och avstånd. De vänner man träffar ute på fetfesten är ändå inga vänner nästa dag.
Nu är jag lite blue men jag vet ett par saker som skulle muntra upp mig:
En liten kattunge i knäet som man kan klia på magen så att den spinner.
En dvd med nya färgglada serien "Pushing daisies"
En liten flaska med rosa champagne till i morgon kväll
En passionerad kyss innan L åker iväg till fjällen.
Är inte den här ganska söt?
När nyårsafton börjar närma sig så börjar jag precis som många andra panikartat försöka hitta något att göra. Vad är det med den här nyårshypen egentligen? Det ska vara stora fester dyra klänningar (som används en gång) och champagne trots att ingen egentligen orkar. Hörde på radion nyss att det här är viktigaste dagen på året för många, det är nu man ska fixa festen som alla minns resten av det nya året eller hitta sin stora kärlek innan tolvslaget. I värsta fall någon som inte är jätteful och man kan få en kyss av i alla fall. Jag hade tänkt nöja mig med en lugnare tillställning med god middag, något sällskapsspel och kanske en film. Önskar bara att någon annan kunde vara på samma idé. Verkar som att de flesta hellre väljer att "supa" ner sig fullkomligt. En önskan om att glömma gamla synder och en förhoppning om ett nytt år som ger bättre lyckoutdelning måhända?
Tycker att nyårsafton är ett tillfälle att ta sig tid för sina riktiga vänner innan de försvinner ut på egna äventyr igen. Familjen har man ju alltid kvar men vänner försvinner fort med tid och avstånd. De vänner man träffar ute på fetfesten är ändå inga vänner nästa dag.
Nu är jag lite blue men jag vet ett par saker som skulle muntra upp mig:
En liten kattunge i knäet som man kan klia på magen så att den spinner.
En dvd med nya färgglada serien "Pushing daisies"
En liten flaska med rosa champagne till i morgon kväll
En passionerad kyss innan L åker iväg till fjällen.
Är inte den här ganska söt?
Kommentarer
Trackback
